Volvo 142 DL, 1974 års modell

Köpt 1981 för 11 800 kr

Buskörning på Örbyängar

Bankörning på Vägval Väla

Interiör

Renovering 1988: Nya skärmar och ny front

Kraftiga balkar i Volvo

Resultatet

Bilen såldes efter 7 år och ca 20 000 mil till Håkan från Gantofta för 6 500 kr

- Volvos värde varar -

Reservdelskatalog

Text från

Volvo 140 av 1974 års modell erbjöds i tre olika modellvarianter:

Basmodellen. Fanns som tvådörrars och kombi. Såldes endast med B20A-motorn. Skilde sig från övriga modellerna främst genom en enklare interiör med något enklare framstolar samt en enklare interiörfärg i textil med kantskoning av vinyl. All inredning gick i svart utom herrgårdsvagnens bagagerum som hade grå textilklädsel. Ett annat kännetecken på den enklare interiören var avsaknaden av armstöd i baksätet. Basmodellen såldes med en äldre typ av fälgar och navkapslar som suttit på äldre årsmodeller, ungefär som om Volvo haft något stort restlager de ville göra slut på.

de Luxemodellen. Fanns som tvådörrars, fyrdörrars och kombi. Hade cirka 20 kilo högre tjänstevikt (1270-1320 kg) än basmodellen. Tvådörrars- och fyradörrarsvarianten av de Luxemodellen kunde fås med antingen B20A-motorn eller B20B-motorn. Kombin kunde fås med antingen B20B-motorn eller B20E-motorn (insprutningsmotorn). Interiören var lite mer påkostad och bilen hade till exempel till skillnad från basmodellen ett armstöd i baksätet. Vidare var de Luxemodellen utrustad med en senare typ av navkapslar och fälgar där hålen i fälgarna var mer kvadratiska och där man skruvade fast navkapslarna.

Grand Luxe. Kalla den gärna en sportig långfärdsvagn. Så skrev Volvo i sin broschyr om Grand Luxemodellen. Modellen kunde endast fås som tvådörrars eller fyrdörrars och såldes endast med insprutningsmotorn B20E som uppgavs ge en hög effekt och högt vridmoment. Inredningen var i läder och som tillval kunde man även få bilen i metalliclack.

Övriga uppgifter:

B20-motorerna var fyrcylindriga motorer med femlagrad vevaxel och vätskekylning. Termostatstyrd förvärmning av insugningsluften.

140-serien var utrustad med ett elsystem på 12 volt/60Ah. Växelströmsgenerator på 35 A bortsett från insprutningsmotorn B20E som hade en växelströmsgenerator på 55 A.

Transmissionen hade koppling av solfjädertyp. Man kunde få sin Volvo 140 antingen med helsynkroniserad 4-växlad växellåda eller med trestegad automatlåda (se bild) av typ BW 35 (vars startkontakter ofta krånglade). De olika växlarnas utväxling var: 1:an 3.41, 2:an 1.99, 3:an 1.36, 4:an 1.00, backen 3.25.

Hjulupphängningen fram hade gummilagrade länkarmar och krängningshämmare. Bakaxeln var stel och upphängd i längsgående gummilagrade länkarmar.samt dessutom försedd med momentstag och ett tvärstag. Spiralfjädrar satt såväl fram som bak.

Naturligtvis levererades 140-serien med den redan på Volvo PV införda 5-åriga PV-garantin samt sex månaders fabriksgaranti oavsett antal körda mil.

Priset i april 1974 i Stockholm för en Volvo 142 de Luxe av 1974 års modell var 25 600 kronor.
Den årliga skatten uppgick till 333 kronor.

Tillverkningsstatistik

Totalt tillverkades 1 351 000 exemplar av Volvo 140/160 mellan åren 1966 och 1975 (jämför med Volvo 240/260 som mellan åren 1974 och 1993 tillverkades i 2 850 500 exemplar).

Volvo 142 av 1974 års modell tillverkades i 64 356 exemplar vilket var en minskning med strax över 6 000 exemplar jämfört med årsmodell 1973. Flest exemplar av Volvo 142 tillverkades under modellåret 1972 då 73 470 exemplar producerades.

Volvo 144 av 1974 års modell tillverkades i 91 768 exemplar vilket var nästan 4 000 exemplar mer jämfört med årsmodell 1973. Produktionen av Volvo 144 var också som allra högst år 1974.

Volvo 145 av 1974 års modell tillverkades i 58 277 exemplar vilket var en ökning med nästan 2 000 exemplar jämfört med årsmodell 1973. År 1974 var också det år då det tillverkades flest exemplar av Volvo 145.

Antalet kvarvarande exemplar av årsmodell 1974 av Volvos 140-serie har förstås länge minskat. En bidragande orsak till att just årsmodell 1974 haft svårt att överleva är att den i regel varit en årsmodell som drabbats hårt av diverse rostangrepp. Utsatta punkten har varit framaxelbalk, golv och reservhjulsbaljor. En övergång till vattenbaserad lack som inte höll vad som lovats var något som innebar problem redan under 1970-talet. Faktum är att de äldre årsmodellerna klarat sig mycket bättre, så vem vet, kanske blir årsmodell 1974 en eftertraktad raritet på bilträffar framöver. Om cirka 20-25 år alltså...

Tillbaka